Blaise och Zlatan

Zlatan är en härlig hane som kombinerar goda jaktliga egenskaper med en utmärkt exteriör. Det som varit viktigt för oss när det gäller exteriör är att han inte är för stor, har ett vackert huvud och uttryck och ett bra kors (för att komplettera Blaise).
Zlatan utstålar energi och arbetslust, men är samtidigt väldigt lyhörd och uppmärksam. Han är lugn och avslappnad i passivitet. 
För sin unga ålder är Zlatan mycket välmeriterad. Han är svensk viltspårchampion och har också danska jaktmeriter, i Sverige har han inga officiella meriter ännu, men används dock i praktisk jakt.  Dessutom har han också flera meriter i utställningsringen. 

Här kommer lite bilder och info om valparna. De har nu fått sina namn, olika väderfenomen. Tikarna heter Mörkvedens Regn, Mörkvedens Vind och Mörkvedens Snö och hanarna lyder under namnen Mörkvedens Åskvigg, Norrsken, Grådask, Solrök (äldre för dimma), Ljungeld (äldre för blixt), Hagel och Frost. 

Valparna föddes tisdagen 6/4. Blaise hade redan vid lunchtid på måndagen börjat bädda och hässja, så Hedda och jag turades om att vaka under natten, men inget hände förrän tisdag morgon. Klockan 7 kom den första valpen och fem timmar senare föddes den tionde och sista valpen. 7 hanar och 3 tikar blev det, alla utom en vägde omkring 400 gram, men en liten hane vägde bara 300 gram.

Blaise var jätteduktig och väldigt mammig. Hon lämnade helst inte valplådan överhuvudtaget, men hon njöt av vårt sällskap och släppte gärna in den närmaste familjen, helst ända ned i valplådan.

Natten mellan lördag och söndag, när valparna var 5 dygn gamla, blev Blaise dålig. Hon fick feber och blev rastlös, hon hässjade och fick krystvärkar och ville hela tiden ut. Under natten var vi ute och gick varannan timme och däremellan låg Blaise hos valparna, men hon hade uppenbart ont och tidigt söndag-morgon åkte vi till Valla Djurklinik. Blaise hade åkt på en livmoderinflammation på grund av att "något", en moderkaka eller ett outvecklat foster låg kvar i livmodern. Hon fick antibiotika och Alizin-sprutor (abortsprutor för att få livmodern att dra sig samman och få ut det som låg kvar). 
Även att Blaise var klart hängig och hade ont tog hon mycket väl hand om valparna som växte så det knakade. Alla utom den lilla hanen, Ljungeld. Han ökade knappt alls i vikt och vi fick börja plocka undan de andra så att han fick möjlighet att dia extra i lugn oc h ro. Då började han sakta öka i vikt och när de började få valpfoder växte ha n nästan i kapp de andra.

Tone och Åskvigg

Grådask

Snö är såld och ska bo hos Ann-Charlotte och kommer att få tilltalsnamnet Smilla.

När valparna var cirka 3 veckor började de tycka att valplådan var lite för liten och tråkig. De fick komma ut på upptäcktsfärd på sovrumsgolvet allt oftare och Blaise lät också Haddock komma in och titta på lite avstånd. Nemi höll sig utanför än så länge.

Mörkvedens Regn

Blaise började så smått lämna valparna allt längre stunder och när hon slutligen var helt  lugn med att Haddock och Nemi kom in i sovrummet var det dags att flytta ned valparna i vårt, före detta, matrum. Där har de nu en stor hage av kompostgaller, de får vänja sig vid TV, dammsugare, musik, katter och allmänt vardagsstök. Haddock och Nemi är nyfikna, men än så länge får de endast umgås med valparna under mitt överseende. Då och då får de komma ut en och en och se hur världen ser ut utanför de skyddande murarna. Än så länge har alla varit tuffa och morskt gett sig iväg på upptäcktsfärd.

Mörkvedens Regn

Nu när valparna är äldre får barnen spendera allt mer tid med dem på egen hand. En ovärdelig hjälp i socialträningen, då man själv inte har tid att sitta i valplådan hela dagarna. Valparna är vakna allt längre perioder och de bråkar och busar för fullt i valplådan, för att i nästa sekund krypa upp i knät på närmaste person för att ta en tupplur.

"Transport-backen" där vi samlade de övriga för att ge Ljungeld en chans att dia lite extra. Ganska snart fick den dock bytas ut till en back med betydligt  högre kanter.

Dela den här sidan